Rasbeskrivning för Flatcoated Retriever

Det sägs att "flatten" är en allroundhund!!!

Hemland: England

Bakgrund / ändamål

Vid mitten av 1800-talet blev klappjakt på fasan en populär jaktform på de engelska godsen. En ny typ av hund behövdes för denna jakt. Genom korsningar mellan en rad olika raser utvecklades den apporterande fågelhunden, retrievern. Mot slutet av seklet delades denna upp i olika varianter efter hårlag och färg. Flatcoated retriever var en av dessa.

Standarden för flatcoated retriever beskriver en hund vars huvudsakliga uppgift är att bärga det skjutna viltet till jägaren. En hund som har kraft nog att arbeta uthålligt i svårforcerad terräng och som samtidigt har spänst och snabbhet för att hinna ifatt ett skadat villebråd. Det vakna och lyhörda temperamentet är en förutsättning för att den ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Helhetsintryck

En vaken, aktiv, medelstor hund med ett intelligent uttryck, som ger intryck av styrka utan att vara klumpig och av spänst utan att vara gänglig. Den har ett förtroendeingivande sätt och visar sin positiva och vänliga attityd genom en intensivt viftande svans.

Huvud

Huvudet är långt och vackert format. Skallen är flat och måttligt bred. Stopet är obetydligt och på intet sätt markerat för att undvika ett "dropp" - eller uppnäst utseende. Nosspegeln är välutvecklad med öppna näsborrar. Käkarna är långa och kraftiga så att hunden kan bära en hare eller fasan.

Ögon

Ögonen är medelstora, mörkbruna eller nötbruna med ett mycket intelligent uttryck. (Runda, utstående ögon är absolut inte önskvärda.) Ej snedställda.

Öronen

Öronen är små och väl ansatta tätt intill huvudet.

Bett

Käkarna är starka med ett perfekt, regelbundet och komplett saxbett.

Hals

Huvudet övergår mjukt i halspartiet, som är relativt långt och torrt, symmetriskt ansatt, snett placerat i skulderpartiet och mjukt övergående i ryggen, så att hunden med lätthet kan följa ett spår.

Kropp

Bröstkorgen är djup och ganska bred med en väl markerad bringa. De främre revbenen är tämligen flata. Välvningen ökar gradvis mot kroppens mitt och avtar i det bakre partiet. Ländpartiet är kort och kraftigt. Ett långt ländparti med uppdragen buklinje är absolut icke önskvärt.

Extremiteter

Frambenen är raka med bra benstomme ända ner i tassarna. Armbågarna rör sig tätt och jämnt intill kroppen. Bakbenen är muskulösa med lagom vinklade knä- och hasleder. Hasleden är lågt ansatt. Kohasighet är absolut icke önskvärt.

Tassar

Tassarna är runda och starka, med slutna och väl välvda tår. Trampdynorna är tjocka och starka.

Svans

Svansen är kort, rak och väl ansatt, bärs glatt men aldrig mycket över rygglinjen.

Rörelser

Fria och flytande, parallella och strama, såväl framifrån som bakifrån sett.

Päls

Pälsen är tät, med fin till medelgrov struktur, av god kvalitet och så rak som möjligt. Ben och svans har rejäla fanor. En fullt utvuxen päls fulländar elegansen hos en färdigutvecklad, bra hund.

Färg

Endast svart eller leverbrun.

Mankhöjd

Önskvärd mankhöjd hos hanhund är 58 - 61 cm
Önskvärd mankhöjd hos tik är 56 - 59 cm

Vikt

Önskvärd vikt hos hanhund i god kondition är 27 - 36 kg
Önskvärd vikt hos tik i god kondition är 25 - 32 kg

MENTAL RASSTANDARD

Beskrivning av den ideala retrieverns beteende

Retrievern är en jakthund vars huvudsakliga uppgift är att bära (apportera) det skjutna viltet till jägaren. Den typiska retrieverns vänliga, fogliga natur gör den till en behaglig arbetskamrat, men också till en uppskattad familjemedlem, som tar en aktiv del i familjelivet. Den typiska retrievern är glad och aktiv med ett gott självförtroende och med ett förtroendeingivande och vänligt temperament.

Sociala egenskaper

Beteende mot människor:

Hjärtligt och utåtriktat med en utpräglad vilja att vara till lags. Attityden är oreserverad även mot främmande människor. Det robusta temperamentet medför en stor tålighet även i stressande situationer bland människor.

Beteende mot andra hundar:

Andra hundar bemöts med en vänlig och intresserad attityd. En viss skillnad mellan hanhundars och tikars sätt vid mötet med könsfränder är naturlig. Aggressivitet är ett allvarligt fel.

Jaktliga egenskaper

Beteende mot vilda djur:

Retrievern visar naturligen ett intresse för uppdykande vilt men detta är snabbt övergående. Även i viltrika marker inriktas hundens intresse på det skjutna viltet när den är i arbete.

Beteende före och under skottlossning:

Retrievern utför en stor del av sitt arbete passiv vid skytten. Den förhåller sig därvid lugn, tyst och koncentrerad för att inte störa jakten.

Markeringsförmåga:

Retrievern har en förmåga att minnas och finna (markera) nedslagsplatserna för ett flertal vilt under jakt. En lugn, koncentrerad attityd under skottlossning och när vilt uppträder är en förutsättning för markeringsförmågan. En god markeringsförmåga bidrar starkt till hundens effektivitet som apportör.

Sökarbete:

Söket utförs med stor uthållighet i ett högt tempo och i ett mönster som effektivt täcker anvisad terräng. Det utpräglat goda luktsinnet medverkar till en god förmåga att finna vilt. Bristande söklust är ett allvarligt fel.

Apporteringsförmåga:

Viljan att leverera det funna till föraren är en starkt utpräglad, naturlig egenskap. Apporterna bärs långt fram i munnen, med ett konstant mjukt grepp, och levereras i snabbt tempo.

Vattenarbete:

En av retrieverns viktigaste uppgifter är att arbeta i vatten. Den har därför en medfödd, stark vattenpassion som gör att den med glädje går i och arbetar i vatten. Simförmågan är god och uthålligheten är stor.

Spårningsförmåga:

Både när det gäller det snabba, självständiga spårningsarbetet efter skadat småvilt och det långsammare eftersöksarbetet efter klövvilt är retrievern en effektiv och uthållig hund.

Samarbetsförmåga:

Det mjuka men stabila temperamentet och den utpräglade viljan att vara föraren till lags är en grund för hundens förmåga att genomföra ett effektivt arbete. Mjukheten utgör grunden för kontakten mellan förare och hund. Stabiliteten är en förutsättning för hundens förmåga att även under stress förstå förarens anvisningar.